My story...

Har för mig att jag hade skrivit lite om min bakgrund men såg att det var tomt under rubriken min historia så får göra ett nytt försök :)

Oj! Hm.. Vart ska jag börja??? Tror jag tar allt från början blir enklast så.

Jag har nog alltid haft lite känslig mage till och från men aldrig så mycket att det handikappat mig eller varit onormalt på något sätt. Fick min diagnos som 18-åring (skulle fylla nitton) efter att jag mått dåligt under ett par års tid. Det började i 14-15 års åldern då jag blev sjuk i stort sett hela tiden, och min känslighet fortsatte genom hela tonårstiden. Antagligen inte så onormalt det heller, vissa blir ju lätt sjuka...

När jag var runt sjutton blev jag alltmer trött, kände mig ständigt orkeslös, hade svårt att hänga med i skolan och kände mig deppig. Fick en avig inställning till riktig mat och blev ständigt sugen på sötsaker. Blev onormalt trött efter jag ätit vanlig mat fick en konstig känsla kroppen, svårt att förklara. För att kompensera min dåliga energi började jag äta allt mer socker och det resulterade i att jag gick upp vikt.
Ungefär samtidigt fick jag smärtsamma magkramper som kom och gick och jag kunde bli yr och svimma. Läkarna hittade inget fel på mig och man trodde jag fått en depression. Jag började medicinera med psykofarmaka men slutade efter en kort tid då jag inte tyckte att det hjälpte mot mina besvär. Magkrämporna blev värre och jag fick diagnosen njursten, vilket inte heller var rätt.

Ungefär ett halvår innan min diagnos fastställdes började jag få slem i avförningen och började springa alltmer på toaletten. Diarrerna blev värre och det började komma blod. Min mamma sökte då hjälp med mig på akuten och jag fick en akut tid till koloskpi där man kunde diagnostisera crohns sjukdom.

Jag har sedan dess tagit mediciner mot sjukdomen och haft en hel del jobbiga skov. Under de första åren pendlade jag mycket i vikt på grund av skov, kortison behandling och att jag mådde dåligt av mat som är nyttig. Idag har jag stenkoll på vad jag äter och är noga med att få i mig det kroppen behöver för att må bra. Har lärt mig vad jag kan och inte kan äta. Under bättre perider tränar och rör jag mig och försöker hitta den där balansen som är så viktig för att inte kroppen inte ska bli överansträngd.

För ca 2-års sedan började jag medicinera med remicade och det är jag lycklig över. Den medicinen har hjälpt mig mycket! Idag medicinerar jag med Imurel, remicade, pentasa, entocort, B-12 och extra järn när jag behöver. Förhoppningsvis kan jag gå av Entocorten när detta skovet lagt sig.

En mycket nedkortad historia :)

/ M


RSS 2.0