Tårar ger dig styrka

När man blir sjuk stannar hela ens värld upp och krymper ihop på nått sätt, den blir så liten... Man missar världen där utanför, den fortsätter i sin gamla vanliga takt och själv har man blivit dess åskådare.

Det är just under dessa tillfällen i mitt liv, när det är veckans största kraftansträngning gå ned och slänga soporna på gården som jag verkligen lärt känna mig själv. Har gråtit hjärtat ur mig när jag varit sängliggande i veckor och varit så fysiskt utmattad att jag knappt orkat kliva upp. Det är obeskrivligt frustrerande när möjligheten av att styra sitt eget liv rycks ifrån en, allt man kan göra är att försöka tänka positivt och "gilla läget" för att inte gå under totalt. Har man inte upplevt detta själv tror jag att det är väldigt svårt att förstå hur jobbigt det är. Men jag tror också att det är under sådana prövningar som man utvecklas som person och man får en enorm självinsikt och en tacksamhet till livet på ett helt annat sätt. 
Vissa människor glider igenom livet på en räkmacka och andra utsätts för svåra prövningar. Frågan är vem som uppskatttat livet mest, tror inte att det är personen på räkmackan...

Det är först när fått utstå smärta som man inser hur underbart livet är när man mår bra. 


                

Kommentarer
Postat av: annahoj

Fäller nästan en tår när jag läser detta...

Någonstans långt inne vet man att man inte är ensam... men det känns så när man är i det..

Jag har för tillfälligt en period där jag har sjukt svårt att acceptera att jag inte orkar. Tycker ju nu när jag mår bra att allt då bara skulle vara som innan.. Men ack nej.. Man lär sig aldrig.

Inte nog med att man inte orkar jag får problem med mitt humör oxå vilket e jobbigt både för mig o min sambo.

Tycke du verkar vara en riktigt stark tjej vilket jag beundrar.

Tackar för din blogg... då vet jag att jag inte är ensam..

You go girl ;)

Kram

2011-11-01 @ 13:19:46
Postat av: Hanna

fin blogg, besök gärna min <3

2011-11-01 @ 13:57:57
URL: http://kidrauhlforever.blogg.se/
Postat av: Sophia

Det där känner jag verkligen igen mig i.

För ett år sedan, när allt var som värst för mig, så kunde jag vara jättestolt över att jag orkade plocka undan lite saker som låg och skräpade bara. Sen kände jag mig patetisk och liten som inte orkade mer än så..

Orken kommer dock tillbaka, väldigt sakta men ändå säkert. Jag är inte heller helt tillbaka än, jag har fortfarande väldigt lite energi och jag önskar jag hade mer, men det får ta den tid det tar, helt enkelt.

När man har varit på bottnen så blir livet lite finare sen när man lyckats klättra upp lite igen. Allt ont för också med sig något gott, och man lär sig precis som du skriver väldigt mycket om sig själv.

2011-11-01 @ 14:46:51
URL: http://burlezque.blogg.se/
Postat av: Miss Crohn

Tack för att ni finns!

Ju bättre vi blir på att förklara och informera för samhället och vår omgivning på hur påfrestande denna sjukdom faktiskt är, desto mer ökar möjligheterna till bättre sjukvård och förståelse:)

2011-11-14 @ 14:47:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0