När motivationen sviktar...

Hej alla söta Crohnsare och Ulcerösa kolitare!

Tack för alla mejl och kommentarer som ni skickar! Så underbart att internet finns och att vi kan hjälpa varandra :) Dagsformen är lite si och sådär, har ont i händerna som tusan igen och varit allmänt seg i kroppen så vilat från träning i några dagar nu.

Har då funderat kring hur en fysisk sjukdom påverkar ens mentala hälsa... Tror nämligen inte att det är en tillfällighet att jag känner mig lite "down" precis innan det är tid för "påfyllning" av Remicade, eller att jag fått en känsla av psykisk obalans några månader innan ett nytt skov...Jag har genom det blivit väldigt duktigt på att "känna" av om crohnsen är i en vilande eller en mera aktiv fas. 

För övrigt är jag en lyckligt lottad person som sällan mår psykiskt dåligt. Men just precis innan Remicade och innan ett skov känner jag mig lite nere. Känns som om kroppen blir stressad på nått sätt.. Och jag börjar irritera mig på struntsaker. Visst jag blir ingen galen "bitch" men det påverkar ändå...
Hur jag än försöker kan jag omöjligt få "bukt" med känslan, sen några dagar efter jag fått remicaden så försvinner den. Förut, innan jag började medicinera med remicaden kunde jag känna såhär ca 2-3 månader innan sjukdomen började ge fyskiska tecken av att nytt skov var på gång.

Har läst ganska mycket om forskning inom detta, och visst det finns bevisat att fysisk ohälsa ger psykiska symptom, (har med olika hormontillförsel i hjärnan att göra). Men finns det ngt man kan göra åt de? Är det någon som känner såhär mer än jag???  




                                                 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0